Gott Nytt År! 2014.

Och samma på svenska & finska!

Kvalitetstid.

 

Ett par timmars avstressande vistelse i oljelampans sken i den uppvärmda husvagnen vid Kvänlindo. Mycket gemytlig avkoppling i den mörka decembereftermiddagen. Forsens mäktiga brusande och musiken som radion bjöd på, verkade sövande och John Blund gjorde mig sällskap och vi seglade bort en stund till drömmarns land. Med pensionärens rättigheter kunde man gott göra om detta lite nu som då. Kanske ingen dum idé.

Långbacka fors julannandagen.

God Jul! alla besökare.....

.... önskar GöranJohannes.

Svan….

…. vid Langbacka. En svan håller till i vattnet nära åbron. Är den skadad eller inte vet jag ej, men troligtvis är det en individ som har bestämt sig att stanna lite längre. Ännu finns det ju mycket öppet vatten, så det är ju inga problem för dom som beslutat att stanna här hos oss. Och vädret och temperaturen är ju ganska behagligt för årstiden, åtminstone sett ur fågelperspektiv, så de lite senfärdiga flyttfåglarna har ju inga problem att klara sitt uppehälle nu.

Vedtillverkning….

…. vid Siilas laavun.

Har kapat och klyvit en gran som torkat stående och som “broder Eino” fällde åt mig, för en tid sedan. Gott virke att använda som ved, men hur mycket energi det innehåller kan man ju undra, men som kaffe- och grillved vid vindskyddet duger det nog utmärkt.

Sako och kikarsikte.

 

Investerade för en tid sedan i ett nytt kikarsikte till min Tikka kombi (hagel 12 kal. och kula rem 222) och gamla kikaren flyttades till Sako miniatyrgeväret. Idag blev frestelsen stor att inskjuta kikaren med Sakon. Vädret var ypperligt mitt på dagen, med fint ljus och vindstilla. Jag åkte till Siilas, där det är möjligt att skjuta med gevär, utan att riskera någons liv. Skjutsträckan är inte så värst lång, ca.80-90 m, men det räcker gott till för miniatyrgevär. Träffarna blev också mot slutet ganska goda, fast skymningen höll på att ta över.

Efter Seija.

 

En relativt ljus och klar dag efter Seija stormen, som drog fram över nejden senaste natt. Stormen gjorde många hushåll i vårt land tak- och ellösa. I min omgivning klarade vi oss relativt bra och utan märkbara skador, denna gång.

Men dagen var som sagt ljus och vacker och vinden höll sig inom måttliga gränser. På eftermiddagen innan skymningen, satte jag mig på åbäket och åkte till Siilas vindskyddet. Trots att jag inte hade någon proviant med, varken korv eller kaffe, så gjorde jag upp en eld och satt och njöt av solens nedgång och månen tog i sin tur över, att belysa upp nejden med sitt sken. En sparvuggla underhöll mig med sitt ihärdiga visslande läte och jag försökte svara på dess rop och visst blev den intresserad och kom alldeles i närheten. Tyvärr fick jag inte syn på den pga. den täta och mörka skogen, men dess lockrop fortsatte att ljuda, ett tiotal meter ifrån mig.

Vem har….

 

…. ratat sin fina “rövarstek”?  Räven, kanske?

Andra söndagen….

 

 

…. i advent. Halvklart väder och en obefintlig vind. Termometern visar på cirka –11 grader. Alltså ett riktigt vinterväder. Vi har nu ett snödjup på ungefär 25 cm.

 

 

Kurre Kott.

 

Frestelsen att tillgodogöra sig småfåglarnas mat, blev för stor för Kotten och jag hann inte ens bort från skogsmatningen innan han var där och plockade i sig av fröna. Han är en likadan typ som nötskrikan, så han kan inte sluta att äta så länge det finns mat att tillgå. Men så har han också en rejäl bula till mage (som syns på bilden), som rymmer en hel del mat. Han har nog satt sina fotspår tidigare i vinter vid matningen, men idag var första gången som han personligen visade upp sig. Visst måste Kotten också få mat om han skall överleva de kalla vintermånaderna.

 

 

Nötskrikan.

 

Nötskrikorna verkar att ha haft en gynnsam häckningssommar senaste sommaren. En hel grupp har invaderat småfågelmatningen på gården nu och plockar i sig all mat som avsetts åt småfåglarna. Glupska är dom rackarna, så inte blir det något över till de mindre fåglarna, som snällt får sitta på avstånd och se på.

Det blir nog att försöka få till stånd något fågelbord som gör matröveriet lite besvärligare och kanske borde man börja ge skild mat till nötskrikorna. Kanske lägga ut hela bröd, så dom har något att bita i.

Trevlig Lillajul!

Smaklig måltid Nakke.

 

“Juliga”isformationer.

Till flydda tider återgår….. osv.

 

Ett litet ljus i novembermörkret.

Min lilla novemberkaktus fick plötsligt för sig, att nu skall den sprida lite ljus och värme i den mörka novembertiden och slog ut i vacker blomning.

Småvessla.

 

Hej…vinterland!

 

Rikligt snöfall på morgonen, flingor stora som skinnmössor, nästan i alla fall. Marken är nu heltäckt av den vita snön, som dock är mycket blöt och våt och troligen smälter bort, om temperaturen inte övergår i köldgrader under dagen.

Vem sket på bordet?

 

 

Var det kanske en vildfrass, en räv eller kanske någon annan? Gustav brukar i allmänhet gräva ner sin avföring, så jag tippar att det varit Mickel.

Högvatten.

För en kort tid sedan var genomflödet i ån mycket minimal, ja… man kan nog säga att vattnet stod stilla. Nu efter några dagars regnväder är ån igen fylld till breddarna och med råge därtill. (Huvudlösa variationer)

Skitväder!

Skitväder med regn och kyliga vindar hela dagen. Med andra ord en riktig innedag (bör kanske läsas inomhusdag) idag.

Skitväder!

Kråkan.

Kanske är det på tiden att också kråkan får sitt inlägg på bloggen. (Typiska kännetecken: ca. 47 cm. Grå på ryggen och undersidan, i övrigt helsvart. Könen lika.)

 

Värmeisolering.

 

Här skall sovas gott i vinter, när kölden knäpper i knutarna. Lite värmeisolering kan man gott sno av grannen, bara man smyger sig försiktigt fram.

 

 

Sparvuggla.

 

I en grantopp satt denna lilla sparvuggla och spanade ut över ungskogen. Tyvärr satt den med ryggen mot mig och inte ville den heller rotera på huvudet så att jag skulle ha fått fejset med på bild. Kanske hade den lokaliserat något byte nere på marken och låst fokuset på det, eller så var den annars bara lite blyg och ville dölja sitt ansikte.

 

 

 

 

---

 

 

 

Vid närmare granskning och kraftig beskärning av en av bilderna kan man se att den faktiskt visade ansiktet åt mig.

Bra'an beta.

Siilas oh trädkrypare.

 

Jag tog på morgonen en promenad, i den vintriga naturen, till Siilas. Jag satt vid “laavun” och betraktade de ivriga småfåglarnas matbegär, när det plötsligt krafsade till i knuten på “laavun” och där satt en trädkrypare, en knapp meter ifrån mig. Att få någon (när)bild på den var ju otänkbart och efter någon sekund klättrade den i en björk någon meter därifrån. Kvick som den är så hann den högt uppe i björken bland kvistar och grenar, innan jag ens hann rikta kameran och få den i fokus, så någon riktig bild av den fick jag inte, endast en dålig ryggbild, skymd bakom kvistar, blev det. Det viktigaste är ju ändå att den blev dokumenterad.

---

Infogar en arkivbild på trädkryparen från 7/2 2011.

Snö och svartmes.

 

Så kom den, årets första snön. Under natten kom det ca 5 cm av den förhatliga vita smörjan och täckte marken.

Också den lilla svartmesen har hittat tillbaka till “stubbens”uteservering, så nu är alla de vanligaste småfåglarna noterade. Ingen trädkrypare har visat upp sig, men chansen är liten att någon sådan skall infinna sig. Inte heller ekorren har ännu visat sig på matningen.

Is.

Efter en kall natt har en tunn isskorppa (årets första) lagt sig på delar utav ån. Framdels utlovar nu väderrapporterna också köld och snö, så nog har vi vinter i antågande, om vi vill eller inte.

Stubben.

 

Sedan igår domineras nu “Stubben” av tofsmesar, vilka ockuperar matningen genast när det vankas något ätbart.

 

 

 

 

Naturstigen.

 

 

Gjorde en lite “längre” promenad utmed Kortjärvi “onaturliga” naturstig på förmiddagen. Inga stora upplevelser kunde noteras, men en del fåglar och någon “kurre” observerade jag ändå.

 

  Jag tog en vilopaus och pustade ut lite vid platsen där våra förfäders förfäder ligger begravda. Alltså vid forngravarna från järnåldern, uppe på Kväänåsbacka. Osökt kom man att fundera vad dessa människor var för några, var dom bodde och vad dom gjorde för sitt livsuppehälle. Det verkar vara en familj som ligger begravd där. Ett par större gravrösen och kanske tre stycken mindre högar. nåjaa, man kan ju spekulera, men man får ju aldrig något svar.