Ekorre.

En riktig fågelfrörövare!

Glad Lillajul!

önskar Göran!

Endast en fågelbild.

En talltita i action.

Mörkt.....

och dystert där ute. Trots dåliga fotograferingsförhållanden (puh...långt ord) i skog och mark nu, så tog jag ändå kameran med på min dagliga småfågelmatningstur i skogen. Man kan ju alltid hoppas, trots alla odds, att man får någon bild med sig hem. Det blev nog endast dom vanliga "matgästerna" som ville posera framför linsen.

Blåmes.

Talltita.

Där satt den igen!

Ja... vad skall man skriva? En mink idag igen i samma fälla som igår. Som jag skrev igår, så trodde jag att det var samma mink som jag sett några gånger den senaste tiden, men nu visar det sig att vi har flera minkar på gång. Noteras kan ju också att det är ju pälsningstider på farmarna och då händer det sig säkert att någon mink rymmer nu och då.
Liksom andra djur lämnar minken också doftspår efter sig, så om det finns andra minkar i området använder dom också samma stigar, vilket betyder att om en mink gått i en fälla, finns det stora möjligheter att en annan mink också går i samma fälla.

Mink.

Där satt den, som man brukar säga när något krångligt lyckas. Det utbrast jag nog för mig själv idag, när jag såg att minken som gäckat mig ett par veckor, var inlåst i en av mina fällor. Om det nu är samma mink som jag observerat tidigare, kan jag ju inte med säkerhet veta, men nog är det mycket troligt. Inte heller omöjligt att det stryker flera minkar omkring här. Stället här nere vid forsen, har sedan förr, visat sig vara ett idealiskt tillhåll för dessa rovdjur.
Okay... det gäller att hålla åt dom så att dom inte blir för många

.

Mulet och vått.

Efter en dag med solsken och bästa höstväder har vi grått och regnigt igen. Men tiden rusar iväg och snart går vi mot ljusare tider igen. Endast en knapp månad kvar och vi har årets kortaste dag avverkad.
(Bild t.v. skogens egen julgran.)


(Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen antar sin minsta deklination, det vill säga står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Vintersolståndet brukar inträffa runt den 21 december. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som infaller vart fjärde år.)
( wikipedia)

"Los Paradiso."

Mitt "eget" lånade fritidsställe. Här har jag parkerat min lilla husvagn hela året och här vistas jag en stor del av tiden. I synnerhet på våren vistas jag mycket här. Härligt att uppleva naturens förändring på nära håll. I synnerhet tiden när isen i ån smälter och forsen fylls till breddarna med vatten och strömmar fritt. Då återvänder också kniporna till sina boplatser och håller sina äktenskapsritualer ute på åns vatten. Men nog har alla årstider någo gott åt var och en.

Minkobservation.

Jag har tillbringat några timmar vid Los Paradiso idag. Medan jag satt där och spanade runt i naturen upptäckte jag vågor på vattnet, som jag genast konstaterade att bildades av en simmande mink. Jag tog kameran och smög ner mot stranden och tog några bilder på figuren. På grund av det extremt dåliga ljusförhållandet som höst/vinterdagarna nu bjuder på, var det nästan omöjligt att få någon kvalitet på bilderna.

Var senare på eftermiddagen och betade mina fällor med lite abborrfile'er.

Omaka par?

Här sitter vi bara och språkar skit och väntar på att snobben med kameran skall försvinna så vi kan roffa åt oss några godbitar.

Huggorm.

Huggormen är kanske det mest hatade djuret här i våra trakter. En stor del av människorna är benägna att döda ormen, dock utan egentlig orsak därtill. Ormarna gör mycket sällan någon skada åt oss människor.

Vanligen blir huggormen upp till 65 cm lång. Grundfärgen är normalt grå hos hanar och brun eller rödbrun hos honor. Hanen har ett svart sicksackband längs ryggen och honan ett mörkbrunt. Helt svarta individer förekommer, vanligast är de vid kuster och i skärgårdar. Helt svarta huggormar kan likna snokar, men huggormarna saknar snokarnas två gula fläckar i nacken. Huggormen har också vertikala pupiller medan snoken har runda.

Isfritt.

Ännu flyter ån stilla, utan istäcke. Det milda vädret verkar att fortsätta och jag önskar att man kunde i år också göra en nyårspaddling med kanadensaren. Men nog är det mycket sällan vädret påbjuder ett sådant företag.

"Sura sa räven om rönnbären". Och visst kan man bara hålla med.

Lekande Drillsnäppor (Actitis hypoleucos)

Drillsnäppa är en ganska liten vadare med rätt korta ben som känns igen på att den konstant gungar upp och ned med bakkroppen när den går. Även näbben är ganska kort, och ovansidan är gråbrun medan undersidan är lysande vit. En markerad vit kil syns vid övergången mellan hals och rygg. Locklätet är ett typisk och genomträngande ´hididi´ eller ´hiidiidiidiidii´. Drillsnäppa häckar ganska vanligt vid steniga stränder och längs rinnande vatten i nästan hela landet. Populationen i landet uppskattas till 80 000 par.

En tropikflyttare som börjar flytta söderut redan i början av juli, men merparten flyttar i augusti och några eftersläntrare i september. Övervintringsområdet ligger huvudsakligen i tropiska Västafrika. Drillsnäpporna återkommer i april och maj.

Högsta kända ålder är 14 år och 6 månader.

(Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet)

Mörkt...

Korta och mörka dagar nu och det finns gott om tid att sitta vid datorn och filosofera och minnas de ljusare dagarna som upplevts under det gångna året. En hel massa fotografier har blivit knäppta, endel bättre och endel mindre bra, men bakom dom flesta finns det något minne, som kryper fram när man bläddrar bland bilderna.

Vad som smyger fram ur denna bild, är väl inte något så speciellt, utan det var en strålande vacker höstdag, kryddad med rimfrost i gräset och idel solsken.

Talltita.

Oj då.... vilken tur att det finns gamla stubbar i skogen!

Ekorre.

Jag bara undrar...är det någon hemma här?

Aftonrodnad.

Himlen står i brand.....kanske lite överdrivna färger, men vackert så.

Vintern.....

....gjorde en allvarlig påminnelse om vad som komma skall. Vid en första blick genom fönstret idag på morgonen, kunde man konstatera att vår värld var helt förändrad. Marken var täckt med ett nära tio cm. tjockt lager av snö och träd och buskar var helvita. Fattas bara ännu att kölden smäller i knutarna.

Svenska dagen.

Firandet av Svenska dagen
Den 6. november är finlandssvenskarnas dag och kung Gustaf II Adolfs dödsdag. Den infördes av Svenska folkpartiet och firades första gången år 1908. Dagen var avsedd att verka för den svenska befolkningens sammanhållning.

Förr i tiden...

När man ser dessa gamla saker, som ligger och brytes ned i naturen, flyr tanken till den tid när dessa saker var vardagliga och nödvändiga ting. Det är ju endast ett mannaminne sedan dessa hjul var intakta och i daglig användning. Då var det inga bensin- eller dieselmotorer som drog kärrorna, utan det var riktiga hästkrafter som gällde. Ofta var häst och kärra det enda transportmedel som fanns att tillgå och en "gomihjulakärro" var nästan ett lyxåk. Nog har utvecklingen gått enormt framåt under de senaste 50-60 åren om man jämför med dagens "monster" maskiner.

Tjäder.....

Grått och mulet, lite blåsigt och kyligt väder. Jag gjorde en runda på några skogsbilvägar, i hopp om att få se några fåglar och djur. På Bastubackavägen gick en tjädertupp och pickade i sig av naturens gåvor. I mänskliga ögon sett inga eftertraktade gåvor, men för tjädertuppen nog så viktiga saker, nämligen grus och småstenar. Dessa behöver tjädern för att matsmältningen skall fungera. De fungerar nämligen som "kvarnstenar" för att mala sönder den hårdsmälta födan som tjädern stoppar i sig.

(Lånad text) "Under krävan finns muskelmagen, en kompakt, hård muskel stor som ett äpple. Insidan av den starka muskeln är klädd med en sandpappersliknande yta. I magen finns också småstenar, upp till tusen stycken! Det är stenar som tjädern plockat under hösten, vid rotvältor och på vägkanter. Tillsammans med stenarna fungerar muskelmagen som en kvarn. Tallbarren knådas och mals sönder! Därefter rinner den näringsrika tallbarrssaften vidare i tarmsystemet."


En stor och ståtlig fågel som man inte ser så ofta numera.

Mink....

.....observerades idag. Vid ett besök nere vid ån idag, kunde jag konstatera att en mink är i farten igen. Den höll till på isen vid ett litet hål, vari den gjorde ett antal dykningar i vattnet. Ån är nu fattig på vatten och stället är annars stenigt och grunt, så den hittade säkert en massa ätbart under vattnet. Vet inte om den observerade mig eller om den annars var på väg, men den kilade iväg mot stranden och försvann i buskaget. Hoppas den förirrar sig i någon av mina fällor, så vi får bort rackaren.

Avståndet var ganska långt (ca. 150 m.) så inte fick jag någon skaplig bild av den. Men då jag ändå hade kameran till hands, så knäppte jag en suddig bild i alla fall.

Till flydda tider....

....återgår o.s.v. Tidigare på hösten fick vi besök av en rävvalp, som var på rymmen från någon farm i närheten. Den var helt oskygg och kom ända upp på våra stugtrappor för att leta något ätbart. Med lite mat och tålamod skulle den säkert blivit helt tam och funnit sig tillrätta bland oss andra dödliga. Någon ville ändå inte ha rävskit på sitt område, så valpen fick respass till närmaste farm. Kanske var det nog ändå den bästa lösningen för alla.