Naturligtvis så har jag också idag besökt Kvärnlindo och mina små kompisar där. Naturligtvis så skulle dom också ha sin dagliga godisranson som dom mottar med samma iver och glädje som småbarn tar emot karameller. Som bilderna visar så har vi uppnått ganska stort förtroende för varandra. Men så träffas vi ju också alla dagar och jag sitter och pratar med dem under tiden dom stillar sin hunger. Ja… man börjar smått känna sig som en i gänget. Haha……
1 kommentar:
Hej! Jag hittade din länk på Fågelbloggen. Så fantastiskt att fåglarna blir så "oblyga" att de äter ur handen. Jag har alltid tyckt om fåglar men jag har blivit riktigt "fågelbiten" sedan jag hittade Fågelbloggen. Så himla roligt och intressant!
Skicka en kommentar