Yxskaft och regnbågar.

 

Jag gjorde en liten test idag och kollade om snickarglädjen finns kvar nånstans i bakhuvudet. Inte blev det några moraklockor eller väggklockor, inte heller några andra klockor. Nej… det blev bara ett yxskaft, som jag nog så nödvändigt behöver, för med en yxa utan skaft får man inget uträttat. Nog verkar lite av den rostande talangen ännu finnas kvar, ty jag kände mig ganska nöjd med resultatet.

---

Från yxskaft till mera iögonfallande naturfenomen. Ikväll ståtade nämligen en sällan skådad, vacker och färglysande regnbåge, på himlavalvet. Jag kan inte påminna mig om att jag tidigare sett en så praktfull och färggrann regnbåge. Som tur var hade jag kameran nära tillhands, för fenomenet varade endast en kort stund.

Mink.

 

Hur mycket har denhär typen grasserat och härjat bland våra fåglar och småvilt? Det är ju förståss omöjligt att avgöra, men arten som sådan hör ju inte hemma i vår natur och den är också känd för att vara riktiga rövare, som dödar för nöjets skull, utan att äta eller tillgodogöra sig sitt byte. Denna individ gjorde misstaget att förirra sig i en av mina fällor, där den blev inlåst och förpassades sedan bortom evighetens gräns, av ett skott i huvudet. Det är ingalunda ett nöje att döda djur, men ibland måste man ändå göra det, för naturens och viltvårdens skull.

Guldbagge.

 

 

Att jag med min obetydliga statistroll i “Livets komedi” tilldelats Guldbaggen och inte bara en utan en hel samling baggar, gjorde mig en aning stolt. Och så klart är man nog lite mallig över priset. Haa….haaaa.

(vad det är för baggar i verkligheten vet jag inte, men stora som attan var dom)

 

Tranflytt?

 

Tranorna har börjat förbereda sig för flytten söderut. En stor grupp, kanske ett femtital tranor cirklade runt, runt, runt ovanför mig idag, på ganska hög höjd. Det verkade som om dom seglade på en uppvind och dom kom högre upp för varje varv dom gjorde. Kanske tog dom höjd för en längre flygtur, åtminstone verkar det vara en logisk tanke. Mycket skrän och skrik innan dom försvann vid horisonten.

Höstkväll och månsken.

 

Oj vilka kontraster och oj vilket månsken det bjöds på för en stund, efter mörkrets inbrott denna höstkväll. Månskenets ljus på det mörka strömmande vattnet vid Kvärnlindo bjöd på ett gnistrande sceneri, som man inte gärna blundar för, utan man blir bara sittande och beundrar fyrverkeriet.

(bilden exponerad 1,3 s)

Projekt(namn) CampGranen.

Jag har påbörjat ett projekt, som bubblat upp ur ålderdomssvaghetens källa. Inget stort projekt, men det håller mig sysselsatt, när jag inte har något nyttigare att göra. Jag har huggit och rödjat ett fint ställe utmed ån, där man kan idka fritidsfiske och i planerna finns en liten laavu (skärmskydd) med möjlighet till korvgrillning och kaffekokning och naturligtvis skydd för oväntat regn. Området är också utmärkt att på våren sitta och spana på änder och vadare, som söker föda på de intilliggande översvämmade ängarna.

Ännu har jag inte kommit långt med projektet. Idag var jag och försökte samla ihop lite stockar från en ihopramlad gammal hölada som finns i närheten. Tyvärr är stockarna väldigt tärda av tidens tand och ser inte så värst hållfasta ut numera. Men visst finns det hårt och prima kärnvirke i en del av timret, så nog skall det hålla många år ännu. Ett plus kan ges för stockarnas gamla utseende, för det gör ju att de smälter fint in i miljön. Jaa….. så hittade man ju något gott i det också.

Jaa…. det mesta är ju bara fantasier ännu och det är ju ingenting det brådskar med och därtill är ån igen fylld till breddarna och området håller på att bli översvämmat. Och regnet bara öser ner alla dagar.

 

Fiske.

Jag stack iväg till Lillvuojärvi för att kolla fiskeloggen, idag igen. Inga planer på något fiskande. Vid sjön satt en “sportfiskare” och höll ett vakande öga på sina spön, agnade med färggranna degklumpar. Stilla och lugnt i sjön, inga hoppande och sprattlande foreller så långt ögat kunde nå. Men mannen berättade att det inplanterats fiskar för någon dag sedan och enligt “loggboken” har inga fiskar metats upp efter det. Och det tände till i mig och lusten att få strida med stora motsträviga ädelfiskar, blev övermäktig och jag anmälde min närvaro med en prydlig namnteckning i boken. Jag plockade mitt flugspö och några flugor ur bilen och traskade med stora förhoppningar om granna, blänkande foreller, uttröttade av kampen om liv och död och redo att inhåvas av en stolt sportfiskare.

Men… men, det går ju inte alltid som man önskar och planerar, så efter ett par timmars fiskande och utan ett endaste litet napp, börjar den värsta ivern ta slut. Men ännu finns det kanske lite hopp om ett lyckligt slut på fiskandet, så jag traskar iväg till bilen och hämtar mitt spinnspö och tacklar på en grann och lysande spinnare. Jag fiskar en god stund med kastspöt, men tröttnar på det jobbiga kastandet. Inga napp nu heller, så nu ger jag definitivt upp med fiskandet. Mörka moln tonar hotfullt upp sig över sjön och stora regndroppar faller ner från skyn, så det blev att skyndsamt ta  sig till bilen, för att undvika att bli genomblöt. Så var det med dagens fisketur, men kanske det blir ett nytt försök i morgon.