Strömstaren.

Jag tog en koll på strömstaren vid Fossas och nog var han på plats, i färd med att inmundiga dagens lunch. Dock var fotoavståndet ohjälpligt för långt.

 

 

 

 

Fossas.

Jag gjorde en sväng till Fossas åbro för att kolla vatten och isläget där. Ännu strömmar vattnet fritt utmed hela forsavsnittet, så ingen panik för Hanna (Hannu) ännu tillsvidare. Men håller kölden i sig några veckor ännu och vattennivån sjunker mycket till, så kan det nog vålla en del problem. Men nog tror jag Hannu fixar det även denna vinter.

Strömstaren har också lämnat sina vattendrag i norr och sökt sig mera söderut i landet. Även våra trakter har nu besök av dessa skickliga dykare, som orädd dyker ner i det iskalla vattnet för att leta föda bland stenarna på forsens botten. Också vid Fossas höll en strömstare till och simmade och dök i det strömmande iskalla vattnet. Tyvärr låg kameran hemma på köksbordet, så det blev inga bilder. Jag åkte dit lite senare, men då var fågeln redan borta, men fanns säkert någonstans i närheten, så nya observationer kan säkert göras.

Torsdag.

 

Ännu en svidande kall morgon med en isande nordlig vind. Med andra ord så blir det en innesittardag idag igen. Min fågelmatningsrunda till Kvärnlindo och Torppi är avverkad och jag har just intagit mitt förmiddagskaffe och jag sitter och studerar fåglarnas ihärdiga stressande att hinna få sin beskärda del från fågelbrädet. Om dom sen orkar äta upp allt som dom nappar åt sig, eller gömmer dom det för framtida behov, det vet jag inte, men bråttom har dom.

Solen har just stigit över trädtopparna, så det verkar bli en klar och solig dag, trots kylan och nordanvinden.

(Hjälmlös) talltita.

 

Inte mycket noterbart som man kan kläcka fram ur skallen nuförtiden. Bara kallt och åter kallt, samt därtill en bitande vind. Enda utomhus aktiviteten är nog den dagliga turen till småfåglarna. Dom bör ju få sin ranson av solrosfrön samt lite brödbitar, vilka nötskrikorna roffar åt sig i ett nafs.

Idag flög en liten talltita i mitt köksfönster, så att den tuppade av totalt. Jag hittade den livlös i snön under fönstret, så jag tog in den i värmen och småningom började den få liv igen. Den t.o.m. tog sig en flygtur inne i stugan, vilket vållade mig besvär att fånga in den igen. Det lyckades så småningom och jag satte ut den på verandan, varifrån den småningom försvann. Hoppas den klarade sig med endast lindrig hjärnskakning.

Fyrhjulingen.

Ja…man har kommit så långt på livets steniga stig att allt inte är i topptrim och det behövs en del mekaniska och motordrivna grejor för att man skall kunna göra sina dagliga utsvävningar. Också jag kom att införskaffa en motordriven “rullstol”  för att underlätta turerna till mina fågelmatningar. Inte speciellt trevligt med motorbullret när man rör sig i naturen, men som tur är så reagerar inte djuren och fåglarna så värst negativt på åbäket.

Vinter på gång.

Ån ligger nu inbäddad i ett täcke av is och forsens brus har tystnat. Endast ett stilla porlande mellan stenarna, påminner om att det ännu finns liv i naturen. Också småfåglarna jobbar på för att bygga upp en energireserv för den kalla vinterperioden. Små grupper av svanar flyger oroligt från och till, kanske samlas dom i större grupper för att dra sig längre söderut, till mera öppet vatten.

Allt tyder på att vintern har kommit för att stanna, men som alltid förr så efter vintern kommer det nog en vår.

Mera sommar.