Ungar av olika slag.

Nu blir det jobbiga tider för fåglarna att samla mat för att stilla sina hungriga och glupska efterkommor. De växer snabbt och fodrar mycket mat för att bli flygfärdiga till höstens flyttning söderut.

















Också ormen Juliana verkar ha ynglat av sig, för det låg en överkörd, liten ormunge på vägen idag.

Juliana.

Stannade till en stund idag också och hälsade på Juliana (ormen), som hon får heta framledes, för det är en hon...tror jag. Och där låg hon på samma plats och exponerade hela sin slanka figur. I förbifarten skänkte hon mig, utan att blinka, några utmanande ögonkast med sina värmeutstrålande ögon.

En ganska välvuxen donna, av sin art!

Lilla vagnen.

"Lilla vagnen" vid ett sommarlikt "Paradiso"

Ormen.

Visst låg han/hon där idag också och sög åt sig av den lilla värmen som tilldelas oss nuförtiden. De senaste dagarna har vi träffats nästan dagligen och morsat på varann, dock på ett betryggande avstånd.

Huggorm.

Är det månne denhär som tappat sitt skinn? Den påträffades endast några
meter från det gamla skinnet.

"Huggormen är den enda giftiga ormen som lever i Skandinavien. Man känner ganska enkelt igen huggormen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta arter av huggorm har på ryggen.

Huggormens utseende

Huggormen är som nämnt ovan, ganska lätt att känna igen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta svenska huggormar har på ryggen. De flesta huggormar har ljusbrun grundfärg med mörkgrönt sicksack-mönster, men de finns också de huggormar som är helsvarta.

Huggormens pupiller är vertikala, till skillnad från snoken som har runda pupiller. Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

En fullvuxen huggormshane blir oftast mellan 36-76 cm lång, medan honan blir 42-78 cm lång. I vissa fall kan de bli så långa som hela 1 meter."

Bytesskinn?

Här har någon tappat sitt skinn!



















"Hittar man ett ormskinn kan man försöka se vem som var ägaren till det. Om det stora fjället på undersidan precis framför kloaken är helt så är det en huggorm, om det är delat så är det en snok."

Kanottripp!

I det relativt vackra, men en aning blåsiga vädret gjorde jag en tripp med kanadensaren, nedför älven. Naturen bjuder nu på en fägrande övergång från vår till sommar. Överallt utmed åstränderna lyser kabbelekan med sina gula blommor. I den överåriga rörvassen höll ett par sävsångare till och bjöd på en aning "kraxig" sång. Kärrhöksparet gjorde några rundor runt vikarna, på spaning efter något ätbart.

På återfärden måste jag passera en knipholk, som finns alldeles på åstranden och som jag visste att är bebodd. Från tidigare turer visste jag att knipan flyger ur holken presis när jag skall passera stället, så jag gjorde kameran beredd för att få någon bild när den kommer ut genom ingångshålet. Och nog lyckades jag få några bilder, presis som jag planerade det.