Där satt den igen!

Ja... vad skall man skriva? En mink idag igen i samma fälla som igår. Som jag skrev igår, så trodde jag att det var samma mink som jag sett några gånger den senaste tiden, men nu visar det sig att vi har flera minkar på gång. Noteras kan ju också att det är ju pälsningstider på farmarna och då händer det sig säkert att någon mink rymmer nu och då.
Liksom andra djur lämnar minken också doftspår efter sig, så om det finns andra minkar i området använder dom också samma stigar, vilket betyder att om en mink gått i en fälla, finns det stora möjligheter att en annan mink också går i samma fälla.

Mink.

Där satt den, som man brukar säga när något krångligt lyckas. Det utbrast jag nog för mig själv idag, när jag såg att minken som gäckat mig ett par veckor, var inlåst i en av mina fällor. Om det nu är samma mink som jag observerat tidigare, kan jag ju inte med säkerhet veta, men nog är det mycket troligt. Inte heller omöjligt att det stryker flera minkar omkring här. Stället här nere vid forsen, har sedan förr, visat sig vara ett idealiskt tillhåll för dessa rovdjur.
Okay... det gäller att hålla åt dom så att dom inte blir för många

.

Mulet och vått.

Efter en dag med solsken och bästa höstväder har vi grått och regnigt igen. Men tiden rusar iväg och snart går vi mot ljusare tider igen. Endast en knapp månad kvar och vi har årets kortaste dag avverkad.
(Bild t.v. skogens egen julgran.)


(Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen antar sin minsta deklination, det vill säga står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Vintersolståndet brukar inträffa runt den 21 december. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som infaller vart fjärde år.)
( wikipedia)

"Los Paradiso."

Mitt "eget" lånade fritidsställe. Här har jag parkerat min lilla husvagn hela året och här vistas jag en stor del av tiden. I synnerhet på våren vistas jag mycket här. Härligt att uppleva naturens förändring på nära håll. I synnerhet tiden när isen i ån smälter och forsen fylls till breddarna med vatten och strömmar fritt. Då återvänder också kniporna till sina boplatser och håller sina äktenskapsritualer ute på åns vatten. Men nog har alla årstider någo gott åt var och en.

Minkobservation.

Jag har tillbringat några timmar vid Los Paradiso idag. Medan jag satt där och spanade runt i naturen upptäckte jag vågor på vattnet, som jag genast konstaterade att bildades av en simmande mink. Jag tog kameran och smög ner mot stranden och tog några bilder på figuren. På grund av det extremt dåliga ljusförhållandet som höst/vinterdagarna nu bjuder på, var det nästan omöjligt att få någon kvalitet på bilderna.

Var senare på eftermiddagen och betade mina fällor med lite abborrfile'er.

Omaka par?

Här sitter vi bara och språkar skit och väntar på att snobben med kameran skall försvinna så vi kan roffa åt oss några godbitar.

Huggorm.

Huggormen är kanske det mest hatade djuret här i våra trakter. En stor del av människorna är benägna att döda ormen, dock utan egentlig orsak därtill. Ormarna gör mycket sällan någon skada åt oss människor.

Vanligen blir huggormen upp till 65 cm lång. Grundfärgen är normalt grå hos hanar och brun eller rödbrun hos honor. Hanen har ett svart sicksackband längs ryggen och honan ett mörkbrunt. Helt svarta individer förekommer, vanligast är de vid kuster och i skärgårdar. Helt svarta huggormar kan likna snokar, men huggormarna saknar snokarnas två gula fläckar i nacken. Huggormen har också vertikala pupiller medan snoken har runda.