Sparvuggla.

 

I en grantopp satt denna lilla sparvuggla och spanade ut över ungskogen. Tyvärr satt den med ryggen mot mig och inte ville den heller rotera på huvudet så att jag skulle ha fått fejset med på bild. Kanske hade den lokaliserat något byte nere på marken och låst fokuset på det, eller så var den annars bara lite blyg och ville dölja sitt ansikte.

 

 

 

 

---

 

 

 

Vid närmare granskning och kraftig beskärning av en av bilderna kan man se att den faktiskt visade ansiktet åt mig.

Bra'an beta.

Siilas oh trädkrypare.

 

Jag tog på morgonen en promenad, i den vintriga naturen, till Siilas. Jag satt vid “laavun” och betraktade de ivriga småfåglarnas matbegär, när det plötsligt krafsade till i knuten på “laavun” och där satt en trädkrypare, en knapp meter ifrån mig. Att få någon (när)bild på den var ju otänkbart och efter någon sekund klättrade den i en björk någon meter därifrån. Kvick som den är så hann den högt uppe i björken bland kvistar och grenar, innan jag ens hann rikta kameran och få den i fokus, så någon riktig bild av den fick jag inte, endast en dålig ryggbild, skymd bakom kvistar, blev det. Det viktigaste är ju ändå att den blev dokumenterad.

---

Infogar en arkivbild på trädkryparen från 7/2 2011.

Snö och svartmes.

 

Så kom den, årets första snön. Under natten kom det ca 5 cm av den förhatliga vita smörjan och täckte marken.

Också den lilla svartmesen har hittat tillbaka till “stubbens”uteservering, så nu är alla de vanligaste småfåglarna noterade. Ingen trädkrypare har visat upp sig, men chansen är liten att någon sådan skall infinna sig. Inte heller ekorren har ännu visat sig på matningen.

Is.

Efter en kall natt har en tunn isskorppa (årets första) lagt sig på delar utav ån. Framdels utlovar nu väderrapporterna också köld och snö, så nog har vi vinter i antågande, om vi vill eller inte.

Stubben.

 

Sedan igår domineras nu “Stubben” av tofsmesar, vilka ockuperar matningen genast när det vankas något ätbart.

 

 

 

 

Naturstigen.

 

 

Gjorde en lite “längre” promenad utmed Kortjärvi “onaturliga” naturstig på förmiddagen. Inga stora upplevelser kunde noteras, men en del fåglar och någon “kurre” observerade jag ändå.

 

  Jag tog en vilopaus och pustade ut lite vid platsen där våra förfäders förfäder ligger begravda. Alltså vid forngravarna från järnåldern, uppe på Kväänåsbacka. Osökt kom man att fundera vad dessa människor var för några, var dom bodde och vad dom gjorde för sitt livsuppehälle. Det verkar vara en familj som ligger begravd där. Ett par större gravrösen och kanske tre stycken mindre högar. nåjaa, man kan ju spekulera, men man får ju aldrig något svar.