“Petgubben”

Tar man en tillbakablick i tiden och stannar vid adertonhundratalets början  kan konstateras att jag hade en förfader vid namn Matts Persson Lilltimmerbacka. Han var min farfars farfars far, alltså vi befinner oss fem generationer tillbaka i tiden. “Petgubben” som han kallades, föddes den 10 mars 1789 i Terjärv Lill-Timmerbacka. Han dog den 23 mars 1856 i Terjärv. Han gifte sig med Carin Kolam den 4 juni 1809 i Terjärv. Han gifte sig andra gången med Elisabet Johansdotter Dahlbacka. Tredje gången gift med Kaisa Andersdotter Granö. Matts nämns som torpare och spelman på Keurkal Långbacka. Kan också nämnas att Matts Persson var far till Matts Mattsson Keurkal, torpare och mjölnare på Djupsjöbacka. Därav uppkommer namnet på det vida kända “mjölnarssläktet”.

---

( Följande citat från Sundbom Web )

“Han var en försupen spelman, avliden i djup misär. Matts Persson kallades också "Petgubben" och hade sin lilla lägenhet i Kortjärvi, ett nybygge som hörde till Keurkal hemman. Petgubben var mycket begiven på starkt och när det riktigt skulle festas då eldade han bastun för sig och sina stallbröder. Annars var petgubben aktad i hela socknen, han hade också socknespelsmans ämbete. Från dans till dans drog han fram, drack och var glad, men hemmet brydde han sig inte om.”

Domherrar mm.

 

På min tripp till Siilas uppenbarade sig en hel flock med domherrar. Vackert att skåda när dessa rödlysande fåglar visar sig i en flock, tätt tillsammans. Men att komma till lämpligt fotoavstånd, var ju i stort sätt omöjligt. Inte är ju dagsljuset så värst bra nu på dessa dystra höstdagar. De vaksamma fåglarna höll sig på betryggat avstånd och flyttade sig efter hand som jag gjorde mina närmanden. Några mindre bra avståndsbilder fick jag i alla fall.

---

Efteråt gjorde jag en sväng till Kortzäbyi för att kolla om svanflocken finns kvar ännu. Åtminstone en lite mindre flock låg kvar lite högre upp i sjön, men inga svanar fanns kvar på åkern.

På åstranden och i ån vistades en större flock gräsänder, några tiotal (kanske ca 50 st). En väl samlad skara, redo för flyttning söderut.

En tillbakablick….

….till blomsterängar och doftande häggar. Och ett Kvärnlindo som vaknat till liv. Till fåglarnas sång och ljumma vindar.

 

---

Nötskrikan.

 

Nötskrikan är en färggrann och prydlig fågel, men tyvärr har den benägenheten att roffa åt sig en stor del av fågelmaten som sätts ut åt småfåglarna. En riktig storätare.

 

 

 

 

 

 

---

En kall dag….

 

….efter en kall natt. Vintern skymtar bakom knuten!

---

En strålande fin mångubbe ikväll!

Höstsamling.

 

Det är inte bara svanarna som kallat till höstmöte. Också andra söderut flyttande fåglar samlas i stora flockar inför flyttningen. Ofta samsas svanarna och änderna om den otröskade liggsäden, som bönderna lämnat kvar på de blöta markerna. Nu finns det rikligt av otröskad säd, på grund av höstens rikliga nederbörd, som orsakat översvämningar utmed älv- och sjöstränder och gjort markerna oframkomliga för de stora och tunga skördemaskinerna.

---

Ett svanpars sträck avtecknad mot hösthimlen.

Tofsmesen.

 

Idag kom tofsmesen och visade upp sig första gången denna höst, vid Torpmatningen. Idag, en disig och mörk höstdag och extremt svårt att få några bra bilder i den dunkla granskogen. Roligt att få träffa denna, från tidigare vintrar, så bekanta fågel. Väntar ännu att svartmesen skall infinna sig på matningarna. Jag hoppas också att dom skall hitta nya stället vid Siilas.