Projekt(namn) CampGranen.

Jag har påbörjat ett projekt, som bubblat upp ur ålderdomssvaghetens källa. Inget stort projekt, men det håller mig sysselsatt, när jag inte har något nyttigare att göra. Jag har huggit och rödjat ett fint ställe utmed ån, där man kan idka fritidsfiske och i planerna finns en liten laavu (skärmskydd) med möjlighet till korvgrillning och kaffekokning och naturligtvis skydd för oväntat regn. Området är också utmärkt att på våren sitta och spana på änder och vadare, som söker föda på de intilliggande översvämmade ängarna.

Ännu har jag inte kommit långt med projektet. Idag var jag och försökte samla ihop lite stockar från en ihopramlad gammal hölada som finns i närheten. Tyvärr är stockarna väldigt tärda av tidens tand och ser inte så värst hållfasta ut numera. Men visst finns det hårt och prima kärnvirke i en del av timret, så nog skall det hålla många år ännu. Ett plus kan ges för stockarnas gamla utseende, för det gör ju att de smälter fint in i miljön. Jaa….. så hittade man ju något gott i det också.

Jaa…. det mesta är ju bara fantasier ännu och det är ju ingenting det brådskar med och därtill är ån igen fylld till breddarna och området håller på att bli översvämmat. Och regnet bara öser ner alla dagar.

 

Fiske.

Jag stack iväg till Lillvuojärvi för att kolla fiskeloggen, idag igen. Inga planer på något fiskande. Vid sjön satt en “sportfiskare” och höll ett vakande öga på sina spön, agnade med färggranna degklumpar. Stilla och lugnt i sjön, inga hoppande och sprattlande foreller så långt ögat kunde nå. Men mannen berättade att det inplanterats fiskar för någon dag sedan och enligt “loggboken” har inga fiskar metats upp efter det. Och det tände till i mig och lusten att få strida med stora motsträviga ädelfiskar, blev övermäktig och jag anmälde min närvaro med en prydlig namnteckning i boken. Jag plockade mitt flugspö och några flugor ur bilen och traskade med stora förhoppningar om granna, blänkande foreller, uttröttade av kampen om liv och död och redo att inhåvas av en stolt sportfiskare.

Men… men, det går ju inte alltid som man önskar och planerar, så efter ett par timmars fiskande och utan ett endaste litet napp, börjar den värsta ivern ta slut. Men ännu finns det kanske lite hopp om ett lyckligt slut på fiskandet, så jag traskar iväg till bilen och hämtar mitt spinnspö och tacklar på en grann och lysande spinnare. Jag fiskar en god stund med kastspöt, men tröttnar på det jobbiga kastandet. Inga napp nu heller, så nu ger jag definitivt upp med fiskandet. Mörka moln tonar hotfullt upp sig över sjön och stora regndroppar faller ner från skyn, så det blev att skyndsamt ta  sig till bilen, för att undvika att bli genomblöt. Så var det med dagens fisketur, men kanske det blir ett nytt försök i morgon.

Fjölkoträsket.

 

I gårkväll gjorde jag, i sällskap med några andra personer, en naturutflyckt till Fjölkoträsket, som ligger i ödemarken mellan Söderby och Jeussen. Vid stranden av det lilla träsket finns ett skärmskydd, vackert beläget uppe på en skogsbacke. Det blev ju förståss korvgrillning och även kaffe, nykokat över öppen eld, som sig bör ute i vildmarken.

I närheten av det lilla Fjölkoträsket ligger en lite större sjö, kallad Furuträsket. På dess strand finns ett relativt högt sk. fågeltorn, varifrån man har utsikt över sjön. Mycket lungt på sjön denna vackra höstkväll, endast en flock skäggdoppingar (tror jag att det var) simmade på mycket lååååångt avstånd och långt utanför kamerans räckvidd.

---

Tidigare på dagen hade jag också en trevlig naturupplevelse, när jag var och rödjade lite buskar och sly vid Camp Granen. Jag var klar att åka hem och satt färdigt på åbäket och begrundade ännu en gång mitt verk för dagen, när plötsligt en duvhökhona (tror jag det var) kom flygande och satte sig på en gren i en björk ca. fem meter från mig. Att få fram kameran som låg i boxen på hjulingen, var nog dömt att misslyckas. Jag gjorde dock ett försök, men fågeln reagerade genast på mina rörelser och flög sin kos. Men som tur var blev bilden sparad på hårddisken inne i min skalle.

Mat åt envar.

 

 

Här snattas det mat för kung och fosterland. Kanske bäst att fylla vinterförråden när det nu engång bjudes på godsaker. Och nog räcker det till fåglarna ändå, tror jag. Rätt skall vara rätt!

 

 

Lillvuojärv.

 

Jag gjorde en sväng till Lillvojär idag. Inga planer på forellfiske, utan avsikten var att kolla loggboken för att få en inblick i hur fisket förlöpt under höstens lopp. Inte precis någon upphetsande läsning, men det har väl plockats upp det som blivit inplanterat och intet ont i det. Nu verkar sjön vara tom på foreller, eftersom loggen vittnar om mycket klena fångster den senaste tiden.                

---

Några svanar slappar av inför flytten, på Lillvuojävi’s strand.

Skogens konung.

Inte så länge kvar innan jägarna tar fram sina gevär och torkar bort oljan ur eldrören. Inga fridfulla tider på kommande för skogarnas okrönta kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Tiden nalkas när skotten smäller och kulorna viner i våra skogar. Älgjakten  är dock en viktig del av natur- och viltvården för att hålla älgbeståndet under kontroll, med tanke på de skador som dom åsamkar våra ungskogar och trafikfaran på våra vägar. Jag publicerar ett par färska bilder på en ko med sina  tvillingar,  fångade en tidig morgon med viltkamera.

Viktigt att hålla saltbalansen under kontroll.

Tärnaby.

 

Jahaaa… så är man hemma igen efter ett några dagars besök i svenska lappmarken. Jag gästade en släkting uppe i det natursköna Tärnaby, samt prövade också lite öringfiske i Ume älv som rinner strax intill. Det blev inga storfångster, men inte behövde man heller åka hem utan fisk. Också vädret gynnade oss med en del solsken under vistelsen där uppe, trots att väderprognoserna före avresan inte var så lovande.

                                    Vy från vår värds matsalsfönster.

 

Vy från “min” fiskekamp vid Ume älv.

 

Här strömmar Syterbäcken ner mot vägen i Klippen.

 

Undertecknad poserande med en del av fångsten, en öring modell medelklass, fångad på fluga.