Järnsparv.

Jag fick idag syn på en liten anspråkslös fågel, som befann sig i några snår. Jag fick ett par suddiga bilder på fågeln, som vid senare granskning visade sig vara en järnsparv. ( min gissning )

"Järnsparven är knappt 15 centimeter lång och väger cirka 20 gram. En gammal fågel har samma dräktmönster som en gråsparv. Huvudet och bröstet är blygrått, kroppen är i helhet mörk och enfärgad med djupt mörkbrun, svartstreckad rygg, tunn mörk näbb och rödbruna ben. Könen är mycket lika men hanen har i genomsnitt lite mer blygrått på huvud och hals än honan. Ungfåglarna är mer distinkt tecknade och kraftigt streckade även på halsen och bröstet."
(Wikipedia)

Tranor i hemknutarna.

En grupp tranor inpå knutarna.

Ny kanottur.

När vädret också idag inbjöd till uteliv gjorde jag på nytt en kanotfärd till Riispetoviken, ihopp om att jag fick höra rördrommen på nytt. Och visst hördes dess dova tutande läte, men det verkade vara ganska avlägset. I stort sätt samma fåglar som under gårdagens tur, visade upp sig idag också. Också grodornas ljudliga vårceremonier utspelas i de grunda vattnen mellan grästuvorna i viken.

Storspoven

En liten fripassagerare.

Svartvit flugsnappare.

Nu har den lilla rackaren återvänt till sina rötter, efter den långa semestern någonstans borta i Afrika. Han kom och satte sig på en trädgren vid husvagnen, mitt framför näsan på mig, presis som för att meddela mig att nu.... gubbe, har jag kommit hem igen. Och visst får man hoppas att han stannar och bildar familj i någon av holkarna på området.

"Svartvit flugsnappare är en flyttfågel som häckar i stora delar av Europa och i västra Asien där den förekommer mellan april och september. Vintertid flyttar den söder om Sahara till det tropiska Afrikas västra delar."

Härligt.

Härligt, härligt.......så förfärligt härligt! Idag tog jag mod till mig och paddlade nerför ån, ner till Sjoändviken och sedan till Riispetoviken. Forceringen under bron vid Grynno förlöpte utan några större mankemang. Jag satte mig ner på kanadensarens botten och lät strömmen ta mig under bron och inga bulor i skallen fick jag. Runt de båda vikarna, på flottmossarna (gungflyn) fanns det en ganska rik variation av fågelarter, både sjöfåglar och en hel del vadare. Änder, knipor, svanar och en hel del snäppor (som inte min kunskap klarar av att artbestämma). Rördrommens blåsande i "kossoflaskan", kunde t.o.m. mina dåliga öron uppfatta, men att lokalisera den gick jag nog bet på, så den blev osedd och ofotograferad. Också den bruna kärrhöken gjorde några rundor runt området, men den kom aldrig på riktigt fotograferingsavstånd, så det blev endast några riktigt dåliga bilder på den. En riktigt mysig liten tripp med kanadensaren, när också Pekka Pouta bidrog med solsken och relativt lungt väder, gjorde också sitt till att humöret var på topp.

Upp och pröva dina vingar!

Trandans.

(Citat)
"Det mest uppseendeväckande beteendet hos tranan och den som allmänheten förknippar med tranan torde vara trandansen. Trandansen utföres antingen av den ena eller båda makarna i ett par eller i mindre grupper av ungfåglar eller vårrastande tranflockar. Utförandet är mycket varierat och improviserat. Dansen börjar ofta med en serie bugande rörelser. Fågeln höjer och sänker hastigt framkroppen, antingen på stället eller under hastig gång. Detta kombineras med att den snurrar runt och gör luftsprång, hela tiden med utbredda vingar. Ibland tar den grästuvor eller annan gripbart och kastar upp det i luften."