Huggorm.

Huggormen är kanske det mest hatade djuret här i våra trakter. En stor del av människorna är benägna att döda ormen, dock utan egentlig orsak därtill. Ormarna gör mycket sällan någon skada åt oss människor.

Vanligen blir huggormen upp till 65 cm lång. Grundfärgen är normalt grå hos hanar och brun eller rödbrun hos honor. Hanen har ett svart sicksackband längs ryggen och honan ett mörkbrunt. Helt svarta individer förekommer, vanligast är de vid kuster och i skärgårdar. Helt svarta huggormar kan likna snokar, men huggormarna saknar snokarnas två gula fläckar i nacken. Huggormen har också vertikala pupiller medan snoken har runda.

Isfritt.

Ännu flyter ån stilla, utan istäcke. Det milda vädret verkar att fortsätta och jag önskar att man kunde i år också göra en nyårspaddling med kanadensaren. Men nog är det mycket sällan vädret påbjuder ett sådant företag.

"Sura sa räven om rönnbären". Och visst kan man bara hålla med.

Lekande Drillsnäppor (Actitis hypoleucos)

Drillsnäppa är en ganska liten vadare med rätt korta ben som känns igen på att den konstant gungar upp och ned med bakkroppen när den går. Även näbben är ganska kort, och ovansidan är gråbrun medan undersidan är lysande vit. En markerad vit kil syns vid övergången mellan hals och rygg. Locklätet är ett typisk och genomträngande ´hididi´ eller ´hiidiidiidiidii´. Drillsnäppa häckar ganska vanligt vid steniga stränder och längs rinnande vatten i nästan hela landet. Populationen i landet uppskattas till 80 000 par.

En tropikflyttare som börjar flytta söderut redan i början av juli, men merparten flyttar i augusti och några eftersläntrare i september. Övervintringsområdet ligger huvudsakligen i tropiska Västafrika. Drillsnäpporna återkommer i april och maj.

Högsta kända ålder är 14 år och 6 månader.

(Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet)

Mörkt...

Korta och mörka dagar nu och det finns gott om tid att sitta vid datorn och filosofera och minnas de ljusare dagarna som upplevts under det gångna året. En hel massa fotografier har blivit knäppta, endel bättre och endel mindre bra, men bakom dom flesta finns det något minne, som kryper fram när man bläddrar bland bilderna.

Vad som smyger fram ur denna bild, är väl inte något så speciellt, utan det var en strålande vacker höstdag, kryddad med rimfrost i gräset och idel solsken.

Talltita.

Oj då.... vilken tur att det finns gamla stubbar i skogen!

Ekorre.

Jag bara undrar...är det någon hemma här?