Vädret är soligt och vackert med en måttlig bris, alltså inget speciellt bra fiskeväder. Men jag tog mitt spinnspö och satte mig i kanoten, dock utan några förväntningar om någon fångst. Den svaga blåsten kändes riktigt frisk och svalkande på ån, till motsats till de senaste dagarnas stekande hetta.
Jag betade tafsen med en "splitter" ny Halpa-Halli spinnare, som denna gång roterade som den bör, vilket inte alla billiga exemplar gör. Nästan genast nappade ett par medelmåttliga abborrar, vilka returnerades till deras rätta element. Något senare fick en gädda på ca. 1-2 kilo, syn på vidundret och kunde inte låta bli att nafsa på den vackra grejen som rörde sig i vattnet och vips, där satt krokarna i käften på den. Eftersom jag idkade sportfiske, så lossades krokarna försiktigt och gäddan återbördades till det våta igen.
Det gick en god stund och jag parkerade kanoten vid stranden i skuggan av några buskar. Där satt jag och kastade min spinnare och njöt av stunden, när plötsligt draget fastnade, som jag trodde i någon stock på bottnen. Jag kände på mig att nog blev det kortvarigt fiskande med det nya draget. Jag lirkade och drog och försökte få loss draget, när jag plötsligt märkte att linan började röra på sig och nu blev det spännande. Ganska klen och svag lina hade jag på rullen och ingen huggkrok eller håv hade jag med mig heller, så nu gällde det att ta det lungt och försöka trötta ut baddaren. Och visst gjorde den många rusningar och flera gånger lade den sig på bottnen och tjurade, men småningom tröttnade den och jag fick upp den till ytan och den bara låg och väntade att jag skulle grabba tag i den och lyfta in den i kanoten. En titt på klockan visade att det tog ca. 15 min. innan krafterna tynade bort. Inte var det en någon exeptionell stor fisk, men en kraftig och vid en god kondition varande gädda på ca.3 kg, gav mig en god kamp. Tack för det! Exemplaret återbördades till friheten i hopp om framtida strider.